.

Det här kommer bli väldigt jobbigt för mig att skriva om. Men jag gör ett försök.

Det var den 23 augusti 2008?. Jag och mamma åkte iväg till Stockholm och kollade på världens sötaste ponny Murgårdens Amber eller "abbe" som han kallas. I annonsen stog det att han kunde bli fin i dressyren men att han inte var tävlad. Han hade gått upp till LB/LA hoppning men han var så tittig så han vägrade oftast ut sig. Men iaf så när vi kom fram så började förra ägaren (Matilda Sparrenhök) visa honom. Sen fick jag hoppa upp. Jag minns att han var så otroligt mjuk i munnen och pigg & framåt. Sedan red jag ut en sväng med Matilda fast hon red en av hennes andra ponnysar. Det var super kul och vi hoppade lite stockar.

Vi bestämde oss för att ta hem honom på prov i 2 veckor. Jag kommer ihåg att han var nå otroligt olydig. Han drog och sprang ner i dikerna för att äta gräs. Men vi bestämde oss endå för att köpa honom för han var så fin i ridningen. När vi skulle åka iväg på våran första tävling så kom vi nästan inte iväg. Han reste sig över bommen och hängde med frambenen. Han gjorde det säkert 10-15 gånger innan vi kom iväg. När jag var inne på banan så bockade han sig igenom hela programet och då visste vi på en gång att något var fel. Sadeln låg jätte dåligt så vi bytte och då slutade han att bocka. Jag tävlade många gånger till och vi kom ALDRIG hem utan rosett. 

Sedan började jag att träna för Fredrik Böhling. Han såg att Abbe hade en rörelse störning i bak partiet och här började alla problem...

Vi åkte enda till UPPSALA för att kolla upp honom. Dom behandlade honom i bak knäna och i kotorna och på massa andra ställen. Sen fick vi åka hem och låta honom vila i 1 månad för att sedan komma på åter besök. När vi kom tillbax på återbesöket var han fortfarande dålig så vi behandlade igen och så fick han vila... så här fortsatte det i 2 ÅR, ja ni läste rätt 2 lång år fick jag inte rida på. Det enda jag drömde om just då var att få rida honom och inte bara borsta borsta borsta... När vi hade varit på ca 10 återbesök kom ett till problem upp, Hosta. Abbe hade fått bronkit(stavning?). Det är typ som astma för oss människor. Då fick vi behandla honom för det också.

INGENTING hjälpte på Abbe. Vi betalade ungefär 25 000 kr för att få honom frisk... Så vi gav upp. Men vetrinärerna vägrade dömma ut honom. Så han fick bli sällskaps ponny ist. Eftersom att han inte höll. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit när jag har tränat för fredrik. För varje gång när jag tränade för honom så såg han att han inte var "ren".

Vi gav upp med abbe och köpte en ny ponny, POWER.

Jag är så otroligt tacksam över min tid med abbe. Vi fick ett sånt starkt band till varandra och han är FORTFARANDE den som jag älskar mest av ALLT <3

I början på november 2010 så sålde vi honom till ridskolan i hudiksvall där han skulle få gå lugnare lektioner till en början. Men abbe fick sedan en fodervärd och dom började tävla :).

När jag kommer till ridskolan brukar jag alltid gå och prata med honom och oftast så gnäggar han. Eller så trycler han mulen mot galleret så att jag kan pussa honom. HAN ÄR SÅ SÖT!!!

Lite bilder från våran tid tsm:








Läs detta:




När jag var på en tävling i matfors. Så såg vi en ponny som såg ut nästan som abbe(se på bilden). Vi började prata med varandra och sen blev vi jätte bra "kompisar",eller vad man nu säger ;). Så det var tack vare abbe som jag lärde känna världens underbaraste personer Ronja & Åsa Ahlberg. Det är lite tråkigt att dom bor borta i Östersund. DET ÄR SÅ LÅNGT:(

Hoppas att det var kul att läsa om våran tid <3 HAR MÅNGA FLER BILDER OM NÅGON VILL SE? :)


/Nicole